Åke Svensson (1917-2000) var en bondespelman som bodde på gården Frigärde i Sibbarp. Han grundade Sibbarps Spelmanslag som ännu idag är aktivt. Åke komponerade mycket själv, däribland ”Brudmarsch från Sibbarp”.

Vill du veta mer om Åke Svensson kan du läsa i boken ”Toner från Sibbarp”

Engelska är en dans som tros ha kommit till Sverige via sjöfarten och är därför särskilt koncentrerad till de västra delarna. Albert Drakenberg (1875-1966), vilken denna engelska är efter, var möbelsnickare och en duktig spelman ifrån Lindome. Albert hade lärt sig denna låt efter skräddaren vid Hälsåkersbron.

Vill du veta mer om Albert Drakenberg kan du läsa i ”Spelmän och låtar från Lindome” av Sven-Åke Svensson och i verket ”Svenska Låtar Bohuslän och Halland” av Nils Andersson.

Ernst Persson föddes i Tofta år 1900 och dog 1976. Han bodde i närheten av Larsegården och spelade under sin ungdom till dans både på nära håll i bl.a Veddige men också längre bort i Horred och Tvååker. Vid sidan av arbetet och spelandet var även Ernst nämndeman. Det är ovanligt att polskorna går i moll i Halland, men Ernst tyckte att det var vackert och har komponerat följande melodi.

Mig veterligen finns inget nedskrivet om Ernst Persson och därför är jag väldigt intresserad om någon har mer information. Låten är hämtad från en inspelning i Svenskt Visarkiv, varifrån jag även hämtat informationen ovan.

Gustav Jonathan Persson föddes år 1905 i Torkelstorp, Hanhals socken, i stugan Fjället och levde där fram till sin död 1974. År 1965 fick Halland ytterligare en riksspelman då Gustav tilldelades zornmärket i silver och i samband med detta intervjuades han och spelades in för sin personliga låtstil. Gustav komponerade dels mycket själv men hade även mycket låtar efter äldre spelmän, däribland denna polska som han hade efter sin far.

Vill du veta mer om Gustav Persson kan du läsa Ingemar Olssons artikel i ”Vår Bygd” från 2004.

Nils Bengtsson (1830-1913) bodde på gården Paradis i Åskloster och därför var det kanske inte så konstigt att han kallades för Paradisen. Men han gick även under namnet Åsagubben och berättas ha varit något originell. Det berättas att Nils Bengtsson deltog när det var spelmanstävling i Göteborg 1907. Då blev juryn tvungna att instifta ett nytt pris, nämligen som ”den gladaste spelmannen”, vilket ju såklart gick till Nils själv.

Vill du veta mer om Nils Bengtsson kan du läsa i ”Halländsk folkton” av John Helge Johansson.

Släp socken har blivit känd i spelmanskretsar för sina rika folkmusiktradition. Där finns dels Fritz Oskar Brogren och Henning Jansson, men även Frans Leopold Levan. Levan föddes i Vallda 1856 och var son till kontraktsprosten Erik Gustaf Levan. Frans Leopold ansågs vara en framstående spelman men var något av en drömmare, vilket irriterade prosten som sände ut han på sjön. Levan var dock ingen vidare sjöman och trivdes nog bättre på land där han kunde spela.

Vill du veta mer om Frans Leopold Levan kan du läsa i verket ”Svenska Låtar Bohuslän och Halland” av Nils Andersson.

Anna-Fina Wahlin bodde på Grönemad i Gällared och var dotter till fiolbyggaren och spelmannen Bengt-Carl Bohman. För Anna-Fina var det viktigt att bevara låtarna efter sin far och tack vare henne så finns låtarna idag nedtecknade.

Valsen heter Sjånta Hejs vals. Han hette egentligen Anders Magnus Andersson och var född i ett litet torp i Morup. Han kallades även ”Morpesjungare” och besökte flitigt marknader under 30- och 40-talen. Han uppges haft förmågan att dikta samtidigt som han sjöng och de flesta visorna verkar ha varit nidvisor om folk.

Johannes Erlanson föddes 1847 i Gunnarp. Han fick musiken till sig redan som barn, inte minst genom sin mor som sjöng gamla visor och polskor för honom. 

Folkskollärare Johan Rydin hade också stort inflytande på Johannes musikaliska utveckling.

Johannes blev själv folkskollärare i Abild 1870 och stannande där till 1917 då han flyttade till Skåne.
Lyssna här på en Polska, nr 240 ur Svenska låtar Halland.
 

Doktor August Bondeson föddes 1854 på Fågelboet i Vessigebro. Han var författare, folklivsskildrare och läkare. August Bondeson är ur en musikalisk synvinkel mest känd för sina visböcker där han samlade visor som han hörde under sitt liv. 

Den här kärleksvisan, Det hände sig en aftonstund, hade Bondeson efter Adolf Olsson från Vallda.

Karl räknas som en av de mer framstående spelmännen i Halland. Han föddes i Halmstad 1874 och flyttade som åttaåring till Eftra. Hans föräldrar var musikaliska och särskilt hans mor, som sjöng mycket.

1907 framträdde Karl för första gången och fick beröm för sitt trygga och vederhäftiga spel.

1935 tilldelades Karl, som förste hallänning, Zorn-märket i silver och titlen riksspelman. Lyssna här på en vals som Karl Stenström har efter Anders Sören. 

Gråtarevalsen, som ni snart ska få höra, kommer från Håralt i Breared efter August Bengtsson. Den spelades mycket av Stina Nilsson, en av våra riskspelmän här i Halland, och den enda kvinnliga hornblåserskan i södra Sverige. Stina började blåsa näverlur 1958 och var ledare för det då nybildade spelmanslaget Forskarlens spelmän.

Stinas morbror var folkskolläraren, folkmusikupptecknaren och riksspelmannen Johan August Ysenius från Ysby i Laholms kommun.

Lantbrukaren Anders Nilsson föddes 1848 i Eldsberga och bosattas sig senare i Skummeslövs socken. Han började tidigt att spela fiol vilket han ägnade mycket tid åt.

Under 1860-talet var Anders medlem i en skarpskyttemusikkår, där han spelade kornett. Några i musikkåren bidade ett spelmanslag och spelande på bland annat bröllop.
I Svenska låtar Halland, en notsamling med folkmusik från hela Sverige, kan man läsa. 
I yngre dagar var han en gärna anlitad spelman. Sedan ett tjugotal år hade han nu slutat spela och även glömt bort sina melodier.

Ni ska får höra en av låtarna efter Anders Nilsson som står med i Svenska låtar. Denna låt hade han efter Anders Larsson i Eldsberga.